Minnen.

Förut när jag stod och väntade på bussen och lyssnade på musik, fick jag ett helt rus med minnen från tiden innan jul. Bara genom en låt så kom jag på hur länge sedan jag lärde känna olika personer, hur, var och vad vi gjorde.Det kom även ett rus med minnen med en väldigt speciell person och de minnena fick mig att nästan börja gråta.
Tänk hur hemska minnen kan vara men samtidigt så underbara och smärtsamma. Jag borde vara glad att jag har så fina minnen men de gör förjävla ont också. Tanken på hur det var och hur det är nu.. Kommer frågorna bli besvarade eller kommer allt krossas mot marken annu hårdare än tidigare ?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0